Och den bistra verkligheten

Vad är väll en bal på slottet, eller snarare vad är väll en rundtur på slottet... Jag erkänner att jag kom i säng senare än det var tänkt i onsdags och med några glas vin i kroppen. Men det är ingen ursäkt för att inte stå på tå dagen efter och jobba som vanligt.

En torsdag i riksdagen är precis så oglamorös som den verkar även om jag dagdrömde på morgonens tidiga utskottsmöte om kristallkronor och förgyllda stolar. Blir hastigt väckt ur mina dagdrömmar när ministerns stormar in och lysrörslampornas surrande kommer ifatt mig och stolarnas manchestertyg skär in i låren.

Inte så glammigt men ack så viktigt, det är både intressant och skrämmande hur länderna runt östersjön ständigt misslyckas i sin kamp mot miljö och fiskeresurser. Den här gången är det ett till oss mycket närliggande land som töjer på gränserna gällande fritidsfiske som leder till att fiskebeståndet minskar och att yrkesfisket sedan får mindre kvoter och alla länderna runt östersjön drabbas. Att det ska vara så jäkla svårt att se lite längre än näsan räcker.

Går med rätt tunga steg tillbaka till mitt kontor där en riktig surdeg väntar. Jag åker till USA om en månad för att lära mig mer om deras kampanjer runt kommande presidentval och jag har inte tagit tag i min visumansökan ännu. Suck, hur kan ett dokument vara så komplicerat att fylla i och ska det på fullt allvar vara så komplicerat. I min värld är det viktigare att ha korrekta intyg i form av pass, referensbrev och kanske ett utdrag ur folkbokföringen.
Tillslut blir jag så arg på dokumentet att jag slänger ihop datorn och åker hem tidigare än jag tänkt, en fördel med att inte ha någon torsdagsvotering.
När tåget sakta glider in i Västerås mörknar himlen och det duggregnar när jag kliver av perrongen. När jag kommer ut ur stationshuset så tilltar regnet ännu mer och jag är evigt tacksam att jag tog cykeln till stationen istället för min vanliga promenad. På vägen hem så öser det verkligen ner, jag kan inte minnas när jag var såhär genomblöt senare. Väl hemma kryper jag ner i soffan med en kopp te och paddan i högsta hugg, konstaterar att solen nu lyser utanför fönstret och drömmer mig återigen bort från fiskeregler och visumansökningar för att komma tillbaka till gyllene salonger med kristallkronor och förgyllda stolar.

Glans och glamor på arbetstid

I går hände det mycket på kvällen och det fanns ett flertal arrangemang att föla med på om jag hade velat. Vi är fortfarande i uppstartsskede i riksdagen och det märks. Jag börjad kvällen med att följa med Rojalistiska föreningen till slottet där Riksmarskalken hälsade oss välkomna och bjöd på dragningar om allt från husgeråd till skalbaggarna på Djurgården som slottsstaten ansvarar för. Vi avslutade med en kortare rundvandring på slottet, och för mig som aldrig varit där (utöver mina två kungamiddagar) var det riktigt spännande.

Avslutade sedan kvällen med vännerna från Taipei mission under deras National day celebrate. Alltid roligt att återse gamla bekanta och få prata lite utrikespolitik. Frågan om Taiwans självständighet kommer pågå under lång tid framöver eftersom fastlands Kina vägrar släppa taget om denna mycket självständiga del av diktaturens Kina.

Vi skickar tillbaka den till regeringen

Jag har ju tidigare skrivit om regeringens proposition om vildsvin och viltskador som kommit och hamna på mitt bord. Nu är alliansens följdmotion klar och det känns som vi har landat helt rätt. Både LRF, Jordägarna och jägarna håller med oss i sak om att propositionen är slarvigt skriven och lämnar för många luckor och tolkningsförvirringar för att bli lagstiftning. Vi säger inte att det inte behövs regler runt utfodring och åtling men ett totalförbud är fel väg att gå.
Nej nu skickar vi tillbaka propositionen till regeringen och tvingar dem att göra om och göra rätt. Välkommen tillbaka Sven Erik Busch vi tittar gärna på nya förslag men då får de vara ordentligt skrivna från början, detta duger inte.


Vår följdmotion finns att hitta här

Tiden är ute

Den interna tiden för att lämna in enskilda motioner är nu ute och jag har tryckt på sänd knappen för mina sista. Jag ska erkänna att jag är lite osäker på hur många motioner jag skrivit i år men ett tjugotal är det nog i runda slängar. Anledningen att jag är lite osäker kan tyckas konstig men det är så att vi skriver vissa saker helt själva men många motioner tillsammans med kollegor och vi ansvarar då olika för vilka vi ansvarar för. Ibland bollar vi också motioner mellan varandra för att få dem så bra som möjligt och då spelar det inte så stor roll vems namn som står under motionen. För mig är politiken och innehållet viktigare än hur många "pinnar" jag får i statistiken.

Bygg mer i Västmanland

Bomässan är i Västerås igen och vad passar då bättre än att prata bostadspolitik med glada besökare. Jag drog med mig ett gäng glada moderater och besökte mässan stund. Flera trevliga samtal och rätt stor oro för vad regeringen hittar på just nu. De avbrutna bostadsförhandlingarna i våras kombinerat med mindre pengar i plånboken påverkar människors vilja och möjligheter att bygg om och nytt. Avsaknaden av konkreta förslag för ökat bostadsbyggande av alla bo former saknas även de i regeringens budget. Det duger inte att säga att det behövs byggas, i budgeten skulle socialdemokraterna kunnat visa i handling men inte det lyckades de med.
Under kvällen kom dessutom socialdemokraternas utspel om att gå till val själva utan miljöpartiet. Längtan och visionen om 50-talets folkhem tar aldrig slut men fokus på framtiden finns inte. Undrar hur mp känner just nu, som att ha blivit adopterad in i trygghet och sedan utsparkad på gatan utan pengar och trygghet. Hoppas väljarna kommer ihåg detta till valet annars lovar jag att påminna dem.

Han med en pappa runda på eftermiddagen också MAXI, systemet, återbruket och lite medicin genomgång på det. Det är faktiskt inte kul att bli gammal så där plötsligt och känna hjälplösheten att alltid vara alla andra till last. Visst finns det hjälp att få men det är en menat resa att först förstå och sedan acceptera. Dessutom ska vuxna människor inte behöva behandlas som barn, bara för att kroppen inte vill så försvinner inte integritet eller möjligheten att få välja hur man vill ha det.

Ensam kvar i korridoren

Nej nu får det snart vara slut för idag. Tanken var att jag skulle åka hem efter landsbygdskommitténs möte jag skulle vårarna fixa en sak på kontoret först. Nu fem timmar senare så är jag fortfarande kvar i Stockholm och skrivbordet har inte blivit mindre belamrat av halvfärdiga projekt och nya idéer om jag säger så.


Det tar i och för sig inte mer än en timme hem till Västerås men med lite transporter och väntetid på tågavgången så tar det en stund och jag behöver verkligen komma hem. Ryggen skriker rakt ut av smärta och även om det snurrar fullt med tankar och idéer i huvudet fortfarande så behöver den koppla av lite. Tror att jag ska belöna mig själv efter en lång vecka genom att bädda ner mig i soffan med en film.

Landsbygdssäkring

Den parlamentariska landsbygdskommittén börjar gå mot sitt slutbetänkande och det är väldigt mycket texter och diskussioner om vart vi ska landa just nu.
Igår hade alliansen en litet förmöte för att djuploda tillsammans innan kommittén möts i skarpt läge. Min plan var att ta en lång promenad till mötet men som vanligt räckte inte tiden till och då var tunnelbanan det enklaste och snabbast sättet.
Tji fick jag, trots en väldigt bra instruktion och beskrivning så hamnade jag fel hur många gånger som helst. Röda, gröna, och blå linjer jag Har testat dem både norr och söder om Stockholms city. Kan nu i efterhand konstatera att jag borde ha promenerat istället. Så fort jag kommer under jorden så går jag vilse.


I dag möte kommittén på garnisonen för att gå igenom våra sista kapitel och det är lite rörigt att få samman allt. Partiernas olika intressen börjar bli allt tydligare och det kommer inte blir lika lätt att komma överens som vi faktiskt gjorde i delbetänkandet.
Vi känner allihopa att vi egentligen hade behövt mer tid för både diskussion och förankring men det har vi dessvärre inte och det kommer nog synas i slutbetänkandet tyvärr.

Tung men tunn budget

Nu har den kommit regeringens budget proposition för 2017. En gedigen lunta stod på kontoret när jag kom idag men dessvärre är innehållet väldigt tunt och en återgång till mer bidragspolitik och mindre arbetspolitik. En sak som finansminister Magdalena Andersson säger är helt sant, det här är en reformbudget men tyvärr går den åt helt fel håll och löser inte de problem vi ser i välfärd och samhälle.

Strax börjar budgetdebatten i riksdagens kammare och när jag skriver detta är finansministern på väg till riksdagen, jag följer intervjuerna som görs på vägen via min tv på rummet. Det är en tillsynes väldigt nöjd minister som travar drottningsgatan fram och det oroar mig enormt inför framtiden.

Vice talmannen i Västmanland

Talmannen har bestämt att riksdagen ska ut i valkretsarna istället för att bjuda in länsrepresentanter till riksdagen. Ett mycket gott initiativ och i praktiken så kommer att valkretsar att besökas under en mandatperiod. Idag åkte riksdagen till Västmanland och jag fick möjlighet att visa upp länet för vice talman Tobias Billström. Här tar vi en kopp kaffe vid Grävlingsberget i Hälleskogsbrännan där vi på plats berättar om våra lärdomar från branden och dess koordinering på alla nivåer från länsstyrelsens sida.
Därefter gick turen till Flikens asylboende i Norberg och möjligheten att läsa oss mer från företagarna om hur de kopplar samman olika kunskaper och behov i ett tidigt skede. Nyckeln till framgångsrik integration är språk och jobb helt klart.

Därefter åkte vi vidare och avslutade dagen på Expectrum i Västerås och Robotdalens alla innovationsprojekt.

Verklighetsflykt

Det här med Pokemon GO är ju väldigt populärt just nu och jag ska erkänna att även jag är en spelare. I somras fick jag nys om detta och laddade hem appen för att testa lite, dessvärre (eller som tur är) så finns det inga poke stop eller pokemons på landet där jag hängde så det blev inte så mycket av det där spelandet och inte brydde jag mig om att lära mig heller.

Efter att jag kommit tillbaka till civilisationen igen så har jag försökt ta upp det här igen men förstår inte riktigt vad det är jag ska göra mer än att hitta bollar och kasta på låtsasfigurer. På väg hem från norra länet mötte jag därför upp mina superbusiga brorsbarn i Tillberga för en liten lexikon.
Jag har förstått att det här är viktigt för riksdagsledamöter även om jag inte kommer spela under möten i riksdagen. Där skiljer jag mig en del från socialdemokraten Monica Green som tyckte regeringsförklaringen var så tråkig att hon spelade i kammaren.

Konstruktiv jobbhelg

Jag har ju berättat att det är väldigt intensivt just nu och då gäller det att göra det bästa av situationen. Även om jag är trött på allt resandet och det känns som riktig lyx att få sova i sin egen säng och planera matlagning så lyckas jag klämma in lite resande ändå.
I helgen begav jag mig inte så jättelångt bort från hemmet i Västerås men till en bortre del av länet, nämligen Hedåker. Vet du inte var det ligger kan jag berätta att det är en del av Sala kommun men ligger väldigt nära gränsen till Dalarna och närmsta stad är Avesta.

I Hedåker bor min landstingskollega Johan Widén med sin familj, en familj som jag fått förmånen att lära känna lite mer under åren. Förutom att vi har väldigt roligt tillsammans jobbar vi väldigt bra ihop också och den här helgen så behövde jag inte bara hjälp med motionsskrivandet utan även med länets landsbygdsprogram som jag är ansvarig för.
Vad är inte bättre när man håller på med landsbygdspolitik än ett besök i verkligheten, många nya spännande uppslag som vi nu kan jobba vidare.
Stort tack Johan med familj och alla djuren för mat och husrum i ett dygn. 

Grattis Sverige

För exakt tio år sedan vann Alliansen valet och en lång tid av socialdemokratiskt styre i Sverige tog slut, ett styre som lett till sjukpensioneringar och arbetslöshet. Företag som flydde landet och inbyggt systemfel i bostadsmarknaden. Alliansen kom att göra fantastiskt mycket bra saker under sin tid i regering och nu söker vi förtroendet att leda landet en gång till och om detta skriver våra partiledare i svenskan idag. Artikeln finns länkad här.

Statsministern uttalade sig i går om att han tänker sitta kvar vid makten oavsett om alliansen säger eller ej och det är lite intressant. I min bok så är det väljarna som bestämmer vem som ska få styra landet var fjärde år och det är en som lyckas samla flest röster. Men så tänker inte socialdemokratin där makten är viktigare än allt.
Detta duger inte, vi har en nöjd statsminister som sitter inlåst på Rosenbad med sina kompisar och inte ser de samhällsproblem som finns i världen utanför. Det finns samhällsutmaningar som behöver lösas och då duger det som sagt inte att sitta med händerna i knät och hoppas på bättre väder.

Måste man vara frisk för att kunna vara sjuk?

Arg, idag är jag på krigsstigen mot landstinget Västmanland. Under dagen har jag hjälpt en anhörig att ta sig först in på sjukhuset och sedan ut, inget var lätt kan jag konstaterar.
Långa ledtider och brist på information. Nu skulle en operation äga rum men så blev det inte då det plötsligt inte fanns några lediga tider för operation, hade detta meddelats innan inskrivning, förberedelser för operation och en mängd provtagningar så hade både tid och personal sparats för landstinget och vi inblandade hade inte behövt gå igenom allt som vi gjorde.

Nu är min anhörig hemskickad med fler mediciner och ovetandes om när nästa tid för operation blir. Oerhört oproffsigt skött av landstinget och dessutom dyrt för skattebetalarna på alla sätt. Detta hade kunnat lösas gratis genom bättre information och en lite smula pedagogik på de, kostar ingenting men ger så otroligt mycket tillbaka.

Nu är det tur att vi är flera i vår familj som kan hjälpa till med sådan här saker för det är inte lätt att ta in all information och nästan bråka sig till sina rättigheter när man är sjuk. Det är inte meningen att den som skriker högst ska ha bättre vård eller mer information i ett skattefinansierat system.