Rovdjursstängsel, dyrt och inte effektivt?

Den lokala viltförvaltningsdelegationen (VFD) i Västmanland tar nästan alla sina beslut sittande inne på länsstyrelsen. Visst vi består till hälften av folk som kommer ifrån olika näringar eller intresseorganisationer och politikerna i gruppen är väl pålästa. Men, det är sällan vi får samma information samtidigt och det är därför viktigt att vi hör samma föredrag och ser samma saker för att besluten sedan ska bli så bra som möjligt.
Därför är det extra roligt att vi kunde komma ut tillsammans och titta på rovdjurstängsel och hur dess utformning kan se ut i praktiken. Först han vi med ett litet möte på länsstyrelsen där jag meddelande en avvikande mening till det beslut som länsstyrelsen enligt mig tagit om att inte ansöka om licensjakt i år. Jag hävdar att saken ska prövas år från år annars försvinner syftet med lokalt förankrade beslut.
Första besöket gick till Berit Håkansson Walin och hennes gård Lindholmen. Gården ligger mitt i två naturreservat som dessutom är Natura 2000 områden och det är viktigt att markerna sköts enligt konstens alla regler och då är får den absolut bästa kraften.
Efter detta gick resan till Norrby gård och ett besök på en av Sveriges största lammgårdar. Här är det inte lika gott om rovdjur ännu och skyddet därför lägre än hos Berit. Vi fick dock reda på att gården inte kommer lägga tid på att beta olönsamma öar och naturreservat åt kommunerna i framtiden om de får angrepp. Kostnadens för rovdjursavvisande staket är nämligen för högt och säkerheten för låg.