Konfirmation och vuxenliv

 För många år sedan gjorde jag för mig något väldigt livsavgörande och det var att lämna Västerås och flytta upp till Rättvik och bli volontär i Svenska Kyrkan under en tid. För mig var det helt rätt och väldigt viktigt just då av olika anledningar. I Rättvik och inom svenska kyrkan fick jag några vänner för livet och vi håller ihop fortfarande även om vi ses allt för sällan.

Igår tog vännen Annas dotter sin konfirmationen och jag fick vara med. Julia som hon heter är inte vilken konfirmand som helst utan min guddotter vilket gör det extra speciellt. Tänk att den där lilla plutten som vi döpte för snart 15 år sedan har utvecklats till en stark ung kvinna med så mycket egen vilja.
En vacker konfirmationsgudstjänst och riktigt roligt att träffa vännerna igen, efter mycket grubblande kom vi fram till att det är två år sedan vi såga sist. Vi bor nu i olika delar av landet och med våra respektive jobb och familjer så är det inte helt lätt att få ihop våra kalendrar. Vi har i alla fall bestämt att vi måste ses snart igen, vi behöver varandra helt enkelt.